Under veckan har jag ägnat mig åt att skriva för fullt på min kommande bok om det bisarra livet jag på nära håll tvingades bevittna och uppleva i Sveriges fängelser,.
Samt även pratat med ett par av de nära 200 fångarna jag intervjuade under tiden som frihetsberövad.
Hela sju fängelser på 12 månader hann jag med. 😀
Det lär tydligen vara nåt sorts svenskt rekord hahah…
I veckan har jag därför talat med ett antal visselblåsare som tröttnat på allt det sjuka de inte längre pallar med att bevittna och än mindre vill vara en del av!
Ännu en svensk myndighet är på dekis och deras fack SEKO slog ju rejält larm i SVT senast i januari månad om all rasism, tystnadskultur, maktmissbruk och diskriminering.
Jag spelade dessutom in flera telefonsamtal med kriminella fängelsechefer och det ska bli ett sant nöje att bevittna bokens konsekvenser för en rad olika chefer.
Enligt uppgifter från deras egen personal har Kriminalvårdens egen underrättelsetjänst fått i uppgift att bevaka mina skriverier, utspel och intervjuer i olika medier.
Varför all denna nervositet?
Två av cheferna bla KVC Maria Thunqvist som du ser bilderna på här bredvid nekade mig till exempel att ringa polisen under fyra månader för att polisanmäla den sexhandel och prostitution som pågick i det ena fängelset jag förnedrades i.
Välkommen till svenska statens version av “den svenska synden” liksom..
Självklart såldes även ukrainska kvinnor på svenska statens bordell utanför Stockholm
Skrev dessutom otaliga brev till “bordellmamman” Maria Thunqvist-Eklund och hennes genom ruttna hantlangare Niklas Ljungblom som vägrade svara på mina brev och frågor och än mindre hade ryggrad nog att träffa mig.
Istället kastade de mig i isoleringscellen. 43 dygn i isoleringscellen blev det till slut..
Men jag förblev fri och tacksam under hela perioden trots allt.
Vet du att man faktiskt kan vara fullständigt fri och glad oavsett om man sitter på en ljuvlig sandstrand i solnedgången medan solen smeker ens ansikte eller förs iväg från en isoleringscell i midjebälte, handklovar och fotbojor av odrägliga fångvaktare?
Jag är nu färdig I Kriminalvården, men jag är absolut inte färdig MED Kriminalvården.
Många unga killar utan hopp och framtid finns tyvärr kvar där inne. Straffet ska givetvis verkställas, men Kriminalvården skapar tickande bomber på grund av sin behandling av många intagna.
Samt att det är få som bryr sig.
För det är precis samma katastrofala ledarskap som inom Polisen. Makthungriga, korrupta och maktfullkomliga psykopater som förpestar anstalterna.
De två skönheterna på bilderna här intill är: Två av de vidrigaste cheferna jag råkade ut för.
I KVC Maria Thunqvists fängelse skickades jag till exempel ut på min första och sista permission enbart iförd plasttofflor och mina kalsonger (Bilderna på detta kommer finnas i den kommande boken).
Enligt lagen och planen skulle jag kunna vara ute på frigång redan den 25. april förra året, men andra ville annorlunda. Vilka dessa är kommer jag namnge i boken.
Veckan innan de jag släpptes ut från fängelset Storboda efter en månad i isoleringscell frågade en av cheferna mig;
“Med tanke på hur du har behandlats av oss under din fängelseturné varför har du inte bett oss fara åt helvete som alla de andra här inne gör?
Mitt spontana svar kom blixtsnabbt och ärligt; “Därför att ni är redan på väg dit..!
Han tittade länge, förvånad och förbryllad på mig innan han vände sig om och gick tyst iväg.
Hämnden tillhör Herren så jag behöver bara luta mig tillbaka och se vad som händer. Men oj vad det kommer bli underhållande! 😊
Gud välsigne alla fina människor som jobbar där för dom finns tack och lov kvar.
Än så länge..
Gud välsigne dig också!
Med önskan om en fantastisk vecka,
Runar